Veckan som gick

Ja, veckan är ju inte slut än. Det är fredag eftermiddag och jag sitter här med Tage sovandes i knät och försöker avrunda veckan. En skön känsla landar in för jag upplever att jag är i fas. Ni som driver eget företag vet vad jag menar. För det finns alltid något som skall göras och något som gnager i bakhuvudet som skulle blivit gjort. Fast just nu och just i denna stund dominerar känslan av att vara i fas. Skall tillåta mig att var i den ett tag för jag vet hur fort just det ändras.

Veckan har varit en sådan där mötesvecka. Återkoppling till kunder kring olika uppdrag. Möten med klienter på Mottagningen. Yogaklasser och så uppstart av mentorskap för nystartade företag.

När jag kom hem ifrån Portugal i somras såg hösten i stort sett blank ut men någonstans i mitten av september sa det pang och uppdragen trillade in. Så tacksam för det och för variation i det jag har förmånen att arbeta med.

Den här veckan har fokus varit på arbete på Mottagningen.

Vissa dagar bli långa men det är ok. Jag planerar in återhämtning, reflektionstid och mina morgnar är heliga för mig. Fördelen med att driva eget är friheten samtidigt som det lätt kan bli för mycket jobb då man inte vill/kan säga nej för osäkerheten över när nästa jobb blir. Det är lite motsägelsefullt.

Jobb i Göteborg och solen sken.
Ljuvlig höstdag
Första dagen det kändes som man behövde klä sig för höst.
Möte med nystartat företag och adept. Jag går in som mentor via Nyföretagarcentrum i Göteborg, ett av höstens spännande och kanske mest otippade uppdrag hittills. Men så roligt!
Yin yoga varje tisdag på Mottagningen.
Morgonpromenader med Egon och Tage (bara Tage kom med på bild).
Och så dessa magiska morgonbad. Det blir kyligare för varje dag och därmed för mig en större utmaning. Men så ljuvligt!

Njut av helgen för det ska jag!

Namaste!

Minimeditation för en stressfylld vardag

Ibland är det bara för mycket på en gång. Vi behöver dra i handbromsen en stund och stanna upp. Här kommer en verkningsfull minimeditation som hjälper dig att samla dig och landa. Allt du behöver är 5 minuter.

Meditation för samling

Hitta ett ställe där du kan sitta ifred en stund. En fåtölj, skrivbordsstolen eller vilken stol som helst går bra. Sitt lite längre ut på stolen så att dina fötter är stadiga på golvet. Sträck ryggen utan att för den skull låta den bli spänd. om det känns ok så blunda.

Sitt så ett par andetag precis så med allt som är.

Rikta din uppmärksamhet som en strålkastare inåt -till KROPPEN -till FÖTTERNA – till FOTSULORNAS kontakt med golvet.

Tag några medvetna andetag.

Räkna till 5 på inandningen och till 8 på utandningen.

Fokusera på hur andningen känns vid näsborrarna – hela vägen IN ner i magen och hela vägen UT igen.

Följ ytterligare några andetag tyst för dig själv.

Att förlora sin fyrfota vän

Chess

Förra veckan fick vi säga farväl till Chess. I nästan 16 år har hon funnits vid vår sida, denna ljuvliga lilla Jack Russell tik. Alltid pigg och med på noterna. Nyfiken och kelig men en bestämd dam. På de senaste året hörde hon sämre och synen började även den ge vika men annars pigg som alltid. Förra fredagen blev hon sjuk, en inflammation i livmodern medförde att vi fick ta beslutet att avsluta på veterinärens inrådan.

Vår lilla pärla fick vila.

Saknaden är stor och hon finns för alltid med oss.

Sista veckan i september

Vi går mot höst. Idag kändes det verkligen. Mörkare på morgonen, krispigare i luften och fler löv på backen. Hösten är tudelad för mig. Jag älskar så mycket med den såsom t.e.x krispigheten och alla projekt som drar igång efter sommaren. På många sätt känns hösten mer som nystart än vid nyår för mig. Samtidigt går det fort mot mörkret och regniga dagar. Blåst och höststormar som gör det svårare att vara ute. Jaja, en dag i taget, stanna i nuet.

Morgondopp och snart i hamn med målet att bada september ut. Delmålet på väg mot vinterbad. Sätter ett nytt mål att bada under oktober oxå.

Dagens morgonvy. Havet kav lugnt och solen på väg upp. Mäktigt att vara alldeles ensam, bara jag och vattnet. Nu droppar temperaturen ca 1 grad per vecka, just idag 14 grader.
Morgondoppsselfie.

Måndagen försvann utan att en enda bild blev tagen. Möte med en yogini och inspirerande samtal om yoga och livet. Därefter till Göteborg och möte med en annan fin själ som jag känt sedan tonåren. Det är något speciellt med dem som man delar en sådan stor del av livet med. Snackade ifatt oss över ett glas rött och en pizza på underbara Bellora. Kom lite sent hem och för denna kvällstrött donna så får jag lida idag men det var det värt.

Det känns lite såhär i mitt liv just nu. Som en tom tavla som väntar på att fyllas med färg och form. Det är ok, jag vet ju att när något avslutas kommer något annat istället.

Tisdag idag och yogadag. Så jag har förberett yogaklasserna och fyllt på i webbshopen med lite nyheter. Förbereder även försäljningsstart av mina ullmattor som kom ifrån tillverkaren för en vecka sedan men mer om det senare.

Glimra lite extra idag du fina!

Yoga hela dagen idag!

Tacksamhetsdagbok

Tar en stund nästan varje morgon och skriver några rader kring vad jag vill uppmärksamma och är tacksam för. Det ger mig en möjlighet att reflektera och landa in dagen på ett bra sätt. En övning utan rätt eller fel. Många av mina klienter som jag uppmanar att göra samma föredrar att avrunda dagen med tacksamhetsdagboken istället. Valet är ditt, precis det som passar just dig bäst.

Hittade den här i bokhyllan igår. Precis när jag letade efter en skrivbok, märkligt hur det ibland synkroniserar sig. Köpte den i Altea i Spanien för några år sedan efter att jag avslutat en vidareutbildning i yin yoga. Nu kommer den till användning.

Varför en dagbok för tacksamhet? Ja, varför inte tänker jag? Vi ägnar så mycket tid åt att jaga efter det vi inte har, att hitta det vi saknar och rusar gärna fram till nästa så fort annat är avklarat. Boken blir ett verktyg och en vana att reflektera en stund. En stund att landa in och vidkännas det som finns i ditt liv. Det gör något med oss och vår hjärna. Tillfredställelsen med livet ökar har man sett i studier.

Nyfiken på att prova? Slå upp boken och börja. Den är för dig. Tänk att tacksamheten oftast finns i både det lilla och stora. Skriv ett par saker först. Ta en stund och reflektera över vad du skrivit. Låt dig marineras i känslan. Långt efter du slutat skriva finns känslan där att plocka fram.

Ps! Vilken skrivbok eller papper som helst går bra, det behöver inte vara en speciell bok

Att ha börjat bada

Kallbadhuset

Den har nog funnits där ett ganska långt tag. Längtan efter att bada! En spirande nyfikenhet på kallbad och vinterbad. Dröjt kvar vid artiklar om dess hälsogörande effekter. Lekt med tanken för att sedan slå bort den. Jag bada?Som är rädd för vatten. Köpte en sådan där badrock för surfare i Ericeira. Mr T såg frågande ut och undrade vad jag skulle med den till. Du som inte gillar att bada sa han. Men kanske jag undermedvetet manifesterade en längtan redan då? Så kom vi hem, och den 10 augusti (noterat i kalendern) hade jag bestämt mig. Jag åkte och tog ett morgondopp. Solen sken och det var sådär varmt i luften trots att det var tidigt på morgonen.

JAG ÄLSKADE DET!

Kylan som mötte min hud. Känslan i kroppen efteråt. Ja alltihop. I minst 40 år av mitt liv har jag trott och intalat mig att jag inte tycker om att bada. Det var fel. Varför stannar vi i gamla sanningar om oss själva? De behöver inte vara sanna och kanske är de inte ens våra egna. Jag har fortfarande respekt för vatten och det jobbar jag med men badat har jag fortsatt med. I stort sett varje morgon går jag ner till kallbadhuset och tar ett morgondopp. Idag är det den 27 september och jag har som mål att bada fram tills vi går in i oktober sedan får jag se. Drömmen kanske är på väg att bli verklighet?

Drömmen om att vinterbada!

Vissa morgnar när det blåser och nu när det börjar vara mörkt så får man motivera sig lite extra.
Mål! Att vinterbada men än är det en bit kvar tills dess.

Vattnet blir ju så klart kyligare ju längre in i hösten vi kommer, idag var det 14,5 grader. Det sägs att när temperaturen går under 15 grader så börjar det ge hälsofördelar för kroppen. Kylan ställer om kroppen som efter den initiala chocken kickar igång alla system. OBS! kallbad skall du inte göra om du har problem med för högt blodtryck eller konstaterat hjärtproblem. Fråga då din läkare först.

Morgondoppet har blivit en ritual tillsammans med min meditation, yoga och promenad som en enhet som tillsammans ger mig en bra start på dagen.

Tänker att vi behöver ta hand om och utforska vår längtan. Den är viktig och säger oss så mycket om vi vågar erkänna den.

Vad längtar du efter?

Att komma hem

Hemma är kanske inte en plats utan mer en känsla.. Det blev tydligare i och med vår vistelse i Portugal. En känsla av trygghet och lugn. När världen stängde ner i spåren av pandemin och det blev svårt att korsa gränser. Friheten begränsades och där i fyrkanten upptäckte vi att vi längtade. Längtade efter det som vi lämnat, så letandet efter en ny plats att slå sig till ro på visade oss paradoxalt hem. Tillbaka till Ljungskile, till familj, vänner och vårt hus.

Hemma igen

Något har förändrats sedan vi kom hem. Min rastlöshet har lagt sig och så min önskan om att upptäcka nya platser. Jag har det lugnare än någonsin och det känns helt ok. Ser på Ljungskile med nya ögon. Njuter av varje andetag i skogen, börjat bada och utforskar miljön i min närhet. Livet känns gott och jag försöker ta tillvara på varje minut.

Saknat att få krypa upp med en kopp kaffe i soffan och varsamt låta mig vakna.
Vackra Kallbadhuset i Ljungskile. En morgon på väg mot morgonens dopp låg dimman tät och gav badet en nästan magisk känsla.

Det är så fantastiskt med livet. Alltid möjlighet till nya lärdomar och möjlighet att växa. Livet blir ju så sällan som man tänkt sig men ofta blir det bra om inte bättre.

Aveiro, Portugals Venedig

En av Portugals vackraste städer. Färglada hus och kanalerna som slingrar sig genom staden. I vanliga fall gondoler som tar sig fram men just nu står de stilla.

Strosa i gränderna eller längs med kanalerna. Ta en kaffe och en pastel nata på någon av de många konditorierna. Besök Aveiros museum för Art Noveau. Till Aveiro åker jag gärna igen.

Drömmen Costa Nova

Drömmen om att hitta den där platsen. Platsen där havet är oändligt och sanden vit. Den näst intill öde stranden och där vi vaggas till sömns av vågornas brus. Just den platsen fann vi i helgen. På första lite längre turen upp med silverkusten, halvvägs till Porto. En kustby vid namn Costa Nova, omfamnad på ena sidan av Atlanten och på andra sidan av lagunen som går in. Vårt mål var Aveiro, även kallad Portugals Venedig men längtan efter kust och hav var större så vi vände ut mot Atlanten och där uppenbarade sig den vackraste av byar.

Costa Nova
Costa Nova

Portugal har ju just börjat vakna efter karantänen så det är fortfarande stilla och ett lugnare tempo. Efter en långlunch med grillade sardiner, seabass och ett glas vino verde tog vi vidare mot stranden.

Med planen att hitta någonstans att ställa oss för natten. Det är ju nästan alltid ett kapitel för sig och brukar ta en stund.

Precis intill hittade vi den, det perfekta stället. Även om det ser ut så på bilden så var vi inte ensamma. Några husbilar och ett par tält fanns redan på plats.

Magisk solnedgång i Costa Nova

Slås av att det känns så tryggt i Portugal. Alla vi möter är vänliga och hjälpsamma. De guidar och visar. Hela stället var tyst redan kl 22.00. Så någonstans strax där efter släcktes lampan även hos oss.

Vakande tidigt och gick till stranden för att sakta väcka kroppen med en stunds meditation och yoga. Till ljudet av vågorna och fåglarna fick själen vakna.

Mediterade och yogade på en i stort sett öde strand.

Min matta och jag.

Att få landa här är något jag kommer att bevara i hjärtat länge.

Och sedan kom corona..

I slutet av januari packade vi in oss och hunden i bilen och körde genom ett öppet Europa. Vi tog god tid på oss och passerade Tyskland, Belgien,Frankrike och Spanien för att 5 dagar senare korsa gränsen till Portugal och landa i Ericeira vår ”nya ” hemstad.

Ericeira by the sea

Under februari månad upptäckte vi vår nya hemstad med omgivningar. Gjorde nya härliga bekantskaper och startade kursen i portugisiska. Detta ljuvliga men ack så svåra språk. Vi bor en bit utanför i en by som heter Achada. Liten och lantlig med citronodlingar precis utanför dörren. Huset som vi hyr är ett typiskt portugisiskt hus med en uppväxt lummig trädgård. Något vi som törstade efter ljus tyckte skymde de solstrålar som dök upp men som nu när jag skriver detta inser att grönskan ger en härlig svalka och skugga när temperaturen som idag närmar sig 30 grader.

I mars började det hända saker. Rapporter kom om att ett virus döpt till corona började få fäste i Europa. Jag skulle ha rest hem för att jobba den 14 mars men där och då stängde Dammark gränsen och Portugal började prata om att stänga sina gränser. Flyget ställdes in och kanske var det då jag började inse allvaret i detta som spred sig. Mina föräldrar skulle hälsat på men det blev ingen resa för dem, i riskgrupp som de är och flygbolaget hade ju i och för sig redan bestämt sig för att inte flyga. Snart så stängde Portugal sin gräns och beordrade karantän. Allt stängde utom livsmedelsaffärer, bagerier och bensinstationer. Portugal blev tyst. Vi hamnade i karantän men inte riktigt lika strikt som grannländerna utan vi kunde röra oss ute för att motionera och promenera hunden.

Ericeira

Oceaner av tid att spendera. Kanske inte som vi tänkt oss men ändå. I tanken frodas kreativiteten men det som hände mig var långt ifrån produktivt. Kanske upplevde du detsamma? Jag fick inte så mycket ur händerna. På en ny plats, utan det vardagliga och utan rutiner blev plötsligt allt även det lilla svårt att få ur händerna. Fann mig själv läsandes allt jag kom över kring viruset. Scrollandes Facebook, Instagram och twitter. Ju längre desto mer oförmögen att ta mig för. På ytan likt en depression men egentligen mer av en förvirring. Jag tror tanken på allt man skulle kunna göra. Lägga ,möten digitalt, köra webinar, uppfinna yogaklasser på nätet etc blev överväldigande och jag blev hängande med ett ben i luften. Det hela blev bara en intressant insikt i hur jag fungerade i den situationen.

Nu sedan i maj så öppnar Portugal sakta upp igen. Munskydd krävs för att besöka affärer och avstånd krävs på restauranger men ändå. Vad jag uppskattar känslan av liv och rörelse. Så svältfödd på friheten av att kunna även om den inte alltid nyttjas. Tänker att det gör något med oss när den blir beskuren.

Vår vistelse i Portugal kommer antagligen bli kortare än tänkt då den på ett sätt bygger på fria gränser och möjligheten att resa hem till Sverige då och då för jobb. Men än har vi ett par månader kvar att upptäcka detta fantastiska land så det blir vår mission nu och en tid framöver.

Sintra