Drömmen Costa Nova

Drömmen om att hitta den där platsen. Platsen där havet är oändligt och sanden vit. Den näst intill öde stranden och där vi vaggas till sömns av vågornas brus. Just den platsen fann vi i helgen. På första lite längre turen upp med silverkusten, halvvägs till Porto. En kustby vid namn Costa Nova, omfamnad på ena sidan av Atlanten och på andra sidan av lagunen som går in. Vårt mål var Aveiro, även kallad Portugals Venedig men längtan efter kust och hav var större så vi vände ut mot Atlanten och där uppenbarade sig den vackraste av byar.

Costa Nova
Costa Nova

Portugal har ju just börjat vakna efter karantänen så det är fortfarande stilla och ett lugnare tempo. Efter en långlunch med grillade sardiner, seabass och ett glas vino verde tog vi vidare mot stranden.

Med planen att hitta någonstans att ställa oss för natten. Det är ju nästan alltid ett kapitel för sig och brukar ta en stund.

Precis intill hittade vi den, det perfekta stället. Även om det ser ut så på bilden så var vi inte ensamma. Några husbilar och ett par tält fanns redan på plats.

Magisk solnedgång i Costa Nova

Slås av att det känns så tryggt i Portugal. Alla vi möter är vänliga och hjälpsamma. De guidar och visar. Hela stället var tyst redan kl 22.00. Så någonstans strax där efter släcktes lampan även hos oss.

Vakande tidigt och gick till stranden för att sakta väcka kroppen med en stunds meditation och yoga. Till ljudet av vågorna och fåglarna fick själen vakna.

Mediterade och yogade på en i stort sett öde strand.

Min matta och jag.

Att få landa här är något jag kommer att bevara i hjärtat länge.

livetheltenkelt
Äventyrskärlek, frihet och drömmar.