Och sedan kom corona..

I slutet av januari packade vi in oss och hunden i bilen och körde genom ett öppet Europa. Vi tog god tid på oss och passerade Tyskland, Belgien,Frankrike och Spanien för att 5 dagar senare korsa gränsen till Portugal och landa i Ericeira vår ”nya ” hemstad.

Ericeira by the sea

Under februari månad upptäckte vi vår nya hemstad med omgivningar. Gjorde nya härliga bekantskaper och startade kursen i portugisiska. Detta ljuvliga men ack så svåra språk. Vi bor en bit utanför i en by som heter Achada. Liten och lantlig med citronodlingar precis utanför dörren. Huset som vi hyr är ett typiskt portugisiskt hus med en uppväxt lummig trädgård. Något vi som törstade efter ljus tyckte skymde de solstrålar som dök upp men som nu när jag skriver detta inser att grönskan ger en härlig svalka och skugga när temperaturen som idag närmar sig 30 grader.

I mars började det hända saker. Rapporter kom om att ett virus döpt till corona började få fäste i Europa. Jag skulle ha rest hem för att jobba den 14 mars men där och då stängde Dammark gränsen och Portugal började prata om att stänga sina gränser. Flyget ställdes in och kanske var det då jag började inse allvaret i detta som spred sig. Mina föräldrar skulle hälsat på men det blev ingen resa för dem, i riskgrupp som de är och flygbolaget hade ju i och för sig redan bestämt sig för att inte flyga. Snart så stängde Portugal sin gräns och beordrade karantän. Allt stängde utom livsmedelsaffärer, bagerier och bensinstationer. Portugal blev tyst. Vi hamnade i karantän men inte riktigt lika strikt som grannländerna utan vi kunde röra oss ute för att motionera och promenera hunden.

Ericeira

Oceaner av tid att spendera. Kanske inte som vi tänkt oss men ändå. I tanken frodas kreativiteten men det som hände mig var långt ifrån produktivt. Kanske upplevde du detsamma? Jag fick inte så mycket ur händerna. På en ny plats, utan det vardagliga och utan rutiner blev plötsligt allt även det lilla svårt att få ur händerna. Fann mig själv läsandes allt jag kom över kring viruset. Scrollandes Facebook, Instagram och twitter. Ju längre desto mer oförmögen att ta mig för. På ytan likt en depression men egentligen mer av en förvirring. Jag tror tanken på allt man skulle kunna göra. Lägga ,möten digitalt, köra webinar, uppfinna yogaklasser på nätet etc blev överväldigande och jag blev hängande med ett ben i luften. Det hela blev bara en intressant insikt i hur jag fungerade i den situationen.

Nu sedan i maj så öppnar Portugal sakta upp igen. Munskydd krävs för att besöka affärer och avstånd krävs på restauranger men ändå. Vad jag uppskattar känslan av liv och rörelse. Så svältfödd på friheten av att kunna även om den inte alltid nyttjas. Tänker att det gör något med oss när den blir beskuren.

Vår vistelse i Portugal kommer antagligen bli kortare än tänkt då den på ett sätt bygger på fria gränser och möjligheten att resa hem till Sverige då och då för jobb. Men än har vi ett par månader kvar att upptäcka detta fantastiska land så det blir vår mission nu och en tid framöver.

Sintra

livetheltenkelt
Äventyrskärlek, frihet och drömmar.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *